Livet är en ömtålig gåva...

Blev påmind om det igår. Min älskade syster var med om en trafikolycka igår kväll. En bil körde rakt ut framför henne, hon hann inte reagera innan hon körde in i den bilen och sedan krockade hon med ytterligare en bil. Tack och lov tog båda smällarna i motorhuven som blev helt demolerad men hon och hennes flickor klarade sig i det närmaste oskadda! Lite blåmärken efter bälte och lite mörbultade. De måste ha haft någon som vakade över dem, det känns otroligt när man ser bilden i tidningen. Hade den andra smällen skett lite längre åt höger hade det inte gått lika bra... Syrrans bil är den till höger (bild lånad från Ystads Allehanda, klicka på bilden för att komma till artikeln).




Är nog fortfarande lite skakad, jag som inte ens var där så jag kan tänka mig att de fortfarande är lite chockade.

Det är sådana saker som gör att man känner tacksamhet för att man lever och har hälsan. Livet är verkligen en ömtålig sak, vi vet aldrig när det försvinner så det gäller att passa på att njuta av det medan man kan! Vi säger alldeles för sällan att vi älskar varandra, att vi uppskattar våra vänners sällskap och att vi har det bra som har människor omkring oss, tak över huvudet och mat på bordet. För mer än så behöver man inte, resten är saker som får oss att hetsa och stressa i jakten på ett bättre liv. När vi redan har allt vi behöver!

Jag ska försöka bli bättre på att berätta för familj och vänner hur mycket de betyder för mig, gör du det också?